Love is a treasure

Detta var en konstfilm som experimenterade med filmformen. Den handlar om tjejer som befinner sig i psykotiska tillstånd. En tjej har gömt sig under sängen för att undkomma inbillade mördare. Det är en lek med skalor och storlekar. En av vårdarna som ska försöka få fram flickan blir plötsligt miniliten och får en smocka av tjejens högerhand. En annan tjej tror att hon kommunicerar med utomjordingar genom blinkande gatlampor. En annan slår sönder sitt rum och tycker att hon är fet och en tjej kryper på broar. Jag blev rå förälskad i Eija-Liisa Ahtilas 55 minutare. Just det,  så  var det en tjej som bodde i ett hus och hade en fjärrstyrd bil som åkte fram och tillbaka på uppfarten. Sen kom en liten bil och åkte på väggarna inuti huset. Det var en massa häftiga filmögonblick. En svävade över marken och en annan var i en byggnad som förvandlades till ett litet hus som en modell vid det stora huset. Skulle jag rada upp allt jag gillar med filmen skulle listan bli lång.

Blue Jasmine

Cate Blanchett har en sådan otrolig stark dragningskraft och med den gjuter hon liv i rollen som den krisande medelålders kvinnan vars make tagit livet av sig i fängelset efter att ha svindlat bort en massa pengar. Kvinnan åker till sin syster i San Francisco. Hon är ledsen förvirrad, pank och fullständigt barskrapad. Trots det envisas hon med sina lyxiga vanor. Hon får jobb hos en tandläkare som genast börjar ragga på henne. Hennes syster är en annan typ mer arbetarklass. De var tydligen båda två adopterade och hamnade hos samma fosterfamilj. Trots olikheterna har de en fin relation i grunden. Det är på Woody Allen vis väldigt pratigt och stundtals komiskt fast med svärta.

Boxcar Bertha

Jordens läckraste tjej är i fokus i denna film. Vi befinner oss i järnvägsmiljö.Hon och de lokala gangstrarna åker på rövarturné och stjäl och rånar och tjuvar av de rika i syfte att göra uppror mot den korrupta järnvägsledningen. Tjejen hamnar på horhus också men blir räddad av gangstrarna. Filmen är gjord av självaste Martin Scorsese år 1972. Den utspelar sig tidigt 30-tal i Amerika då det var jordens depression och landets ekonomi var körd i botten. Man märker lite 70-tals vibbar ändå under alla 30-tals attiraljer. Tjejen är så där härligt frigjord på ett 70-tals vis i sitt sätt. På slutet blir hennes partner in crime och beskyddare uppspikad som Jesus på tåget. Filmen var bra! Helgjuten och mycket intressant.

The kids are alright

Två lesbiska kvinnor i medelåldern bor i ett vackert hem med en underbar trädgård och de har två välartade barn som blev till genom spermadonationer. Dottern söker upp spermadonatorn som är en man på 50 år utan några större ambitioner i livet än att åka motorcykel. Inte av en tillfällighet är den ena lesbianen korthårig medan den andra har en lång svallade man i röda nyanser. Mannen kommer in i den här familjens liv och sätter på den långhåriga. Hon får verkligen stock som hon kanske längtat efter. Hon sviker i varje fall sin livskamrat som inte är dum utan konfronterar henne med tårar och smärta. Det slutar i varje fall lyckligt. Filmen var väl okej. Stelt skådespeleri och amerikansk på ett typiskt hollywoodsätt. Karaktärerna är så himla älskvärda och perfekta så det blir lite tråkigt.

Ginger and Rosa

Två tonårsflickor i 60-talets London. De är politiska aktivister. Rosa knullar med Gingers pappa. Mamman försöker ta livet av sig. Ginger är egentligen döpt till Africa ja det var nåt med Freud ja. En gravallvarlig mycket seriös film om flickans förvandling till kvinna. Inget utrymme för skratt. Mycket känslomässigt utspel. Mycket tårar. Mycket vackert. En oförstående vuxenvärld som iakttar tonåringen med bistra nunor. Dagboksskrivande äventyr. Ja mycket bra.