Jag vill först be artisten, arrangören och publiken om ursäkt att jag var 10 minuter sen till detta fantastiska performance. Jag gjorde misstaget att gå av vid fel station jaja men när jag satte mig och kom till ro så kunde jag ändå koncentrera mig på skeendet på scenen. Siri Osterman (bilden) var iklädd en färgglad randig tröja och ett par svarta byxor. Hon satt med benen ihopfällda under sig och tittade ner i en svart blank kantig platta. Höga läten i olika tondräkt kom ur henne. Hon tittade upp mot publiken ibland med pigga nyfikna ögon. Sen började hon samla in likadana svarta blanka kantiga plattor som den på scenen från publikens händer och lade ihop dem på scenen i ett mönster. Hon ägde scenen och hade total närvaro. Det var lite roligt och publiken fnissade ibland. Det var minimalistiskt men ändå spektakulärt, Jag ångrar bara att jag inte kom i tid så att jag missade början för då kan jag inte göra den här pjäsen rättvisa. Men ni kanske får et hum om det jag bevittnade i alla fall.
No comments:
Post a Comment